Nu har jag haft småvärkar sedan förra fredagen (20 maj 2011) och fick då konstaterat att jag var öppen ca 1-2 cm men tappen var fortfarande 4 cm lång.

I torsdagskväll (26 maj 2011) fick vi åka in så jag kunde få en sovdos då jag har haft såpass jobbiga nätter utan sömn att jag inte orkade mer. Jag fick då en morfin- och en bricanylspruta samt en insomningstablett och två Citodon närmare natten. Som ett brev på posten så började jag öppna mig sakta och på fredagen hade jag riktigt jobbiga värkar när jag vaknade. Jag fick en teckenblödning som tyder på att livmodertappen börjar öppnas. Jag var öppen ca 1-2 cm med en tapp på ca 2 cm.

Jag fick taktilmassage och somnade skönt, fick sedan åka hem runt 14:00 för att vila hemma, fick med mig två Citodon. När jag hade tagit dem så somnade jag ganska omgående och vaknade runt 17:00 med ganska regelbundna värkar. Vi väntade med att åka upp tills jag inte kunde stå mer i princip och jag trodde helt ärligt att jag skulle föda på köksgolvet!!!

När vi kommer upp så får jag reda på att jag fortfarande är öppen ca 1-2 cm men att tappen i princip är borta, alltså 0 cm! Hejja? NEJ! De gör inte mycket mer än att ge mig en sovdos med allt ovanstående fast de bytte bricanylsprutan mot en tablett för den skulle hålla längre.

Nu är det lördag och min andra dag i latensfasen. Vi är hemma igen. För att vila. För att försöka få lite ro.
Min kropp, mitt humör och min mage + rygg pallar inte mer nu! Önskar INGEN detta!

Det jag är mest tacksam över är att Nicklas är med mig där uppe! Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom! Han roar mig, pushar mig, masserar och hjälper mig. Det finns ingen som Nicklas! JAG ÄLSKAR DIG! ♥

Den här morgonen har jag haft värkar sedan Nicklas åkte hemifrån klockan halv 6!
Just nu mår jag illa, det känns som om mina revben ska tryckas ut ur kroppen så fort jag får en sammandragning, jag har sprungit och kissat säkert 12 gånger under morgonen och tre gånger i natt!, jag har lite svårt att andas emellanåt och det känns som att bebisen håller på att göra en superman ut ur mig mellan varven! Kan detta vara dagen D? Hoppas!

Jag har läst mammas förlossningsjournal från när hon födde mig. Hon är också Rh Negativ (blodgrupp), fick mig i vecka 39 vilket jag går in i imorgon, jag var 50 cm lång och vägde ca 3300 g, jag kom den 27 augusti 1988 klockan 12:54. Hon gick med värkar i tre dagar innan jag kom, känner igen det där fast jag är uppe i fyra dagar nu.

Trött är jag och har börjat få lite ont i huvudet. Ögonen hänger inte med riktigt. Har verkligen sovit jättedåligt under morgonen. Det blir mycket vila idag!

Det har inte blivit mycket bloggande från min sida de senaste dagarna (förutom de tisdinställda inläggen, och som jag älskar att det går, då sätter jag alltid de på varje hel timme t.ex. 16:00:00).

Anledningen är att jag har haft värkar av och till under några dagar och under fredagskvällen/natten var vi även uppe på förlossningen där de konstaterade att jag är öppen 1-2 cm. Nu känns det att det är nära men ändå så långt borta för det kommer inte igång på riktigt så att säga! Frustrerande!

Mamma har bara idag ringt åtta gånger och jag blir galen! JAG SÄGER TILL NÄR DET HÄNDER NÅGOT FÖR FASEN! Nu är jag så trött att jag sover eller slumrar hela tiden och att bli väckt så ofta gör att jag aldrig får någon riktig vila vilket gör mig ännu mer grinig bland alla de här småvärkarna av och till!

Jag funderar på att ta ett löppass i trapphuset eller att börja putsa alla fönstrena men det är ju tydligen två myter som inte ska funka. Bebisen kommer när den kommer och det har jag verkligen fått bevis på så det är ingen idé att anstränga sig trots att man vill ha ut den lille nu.

Hoppas den vill ut ikväll eller imorgon iaf!
Vi längtar så nu! ♥

När fick du reda på att du var gravid? Runt den 22 september 2010.
Vilket datum blev du gravid? Runt den 8 september 2010. Räkna ut här!
Beräknat förlossningsdatum 31 maj 2011
Var det planerat? Ja.
Berättade för familjen Min mamma och syster samma dag! Pappa, vännerna och resten av släkten i december.
Har du mått illa? Ja, massor! Jag kunde inte vistas i köket alls i princip i början av graviditeten och kunde inte vara i närheten av stekt mat eller stekos utan att spy rakt ut! :D
Foglossning? Massor! Speciellt under tiden jag jobbade. Nu när jag är hemma så har det avtagit massor!
Andra krämpor? Mycket sammandragningar, förvärkar osv. Har varit uppe på förlossningen och fått kortisonspruta m.m. Det har varit väldigt mycket faktiskt.
Cravings Röd paprika, lakrits, alla sura saker, inlagd gurka, oliver, jordgubbar yada yada!
Avsmak för något?: Kaffe, all stekt mat (mest i början av grav.), lök...
Vad tror du att det blir för kön? Det är olika nu i slutet. Jag har alltid trott en liten lady och det gör alla runt mig också förutom mamsen. Alla "skrocktest" visar på tjej också. Men jag vågar inte tro eller gissa längre!
Första ultraljudet 20 december 2010 klockan 11:00. Den lille var jättelivlig och busade i magen! Jag grät som en tok, lite hormoner och massor av lycka för att ha en liten bebis i magen! ♥
Andra ultraljudet 4 mars 2011. Jag fick åka upp akut till förlossningen och där tog de massa prover, de gjorde även ett ultraljud för att se så den lille mådde bra, vilket den gjorde! Den vinkade och sög på tummen!
Behöver du kissa ofta? Ja alltid tycker jag! Minst en gång nattetid och en gång när jag går upp, alltid prio ett!
Hur mycket har du gått upp i vikt Sen förra vägningen är det 10 kg men nu har jag definitivt samlat på mig vatten så jag gissar runt 13 faktiskt.
Är du rädd inför förlossniningen? Inte ett smack! Jag vet inte vad som ska ske, jo jag vet ju vad som ska ske men ändå inte om ni fattar! :P Jag vet inte hur det ska kännas och sen kommer jag ha världens bästa stöd med mig så jag är inte orolig för fem öre! ♥

22 dagar, 3 veckor. 124 368 sparkar...? (haha!)
Det är så trångt där inne, jag känner varenda liten rörelse och spark mer än någonsin. Jag har sammandragningar varje dag och kan knappt gå 20 meter utan att det känns som att bebisen ska falla ut och landa vid mina fötter! Seriöst!

Det är ganska jobbigt att inte kunna gå eller göra så mycket.
Att bara böja sig ner och sätta på sig skor, strumpor eller plocka upp något från golvet gör att jag får fruktansvärda kramper. Att diska är jobbigt då magen alltid blir dyngsur av diskvatten då magen ligger emot kanten! Haha! & sura uppstötningar ska vi inte prata om!

Jag har ont i fötterna, svettas som en gris i solen, börjar få bristningar?, mår illa när jag äter och kan inte ha på mig något snyggt över huvud taget. Men vet ni vad? Att vara gravid och få det vackraste man någonsin kan få gör att allt detta är som en droppe i havet! Jag klagar inte, jag skriver historia!

H*n bestämde att vi avslutar med en spark rakt på revbenen!
AAAJ, VAD SKÖNT DET ÄR! ;)

Nu börjar det kännas att det närmar sig riktigt ordentligt!
NU! När som helst så kommer h*n!

Bebisen är väldigt stor där inne (och benen är hårda nu) i den trånga magen och jag får verkligen döont varje gång den rör på sig, vilket den gör precis hela tiden för den har inte lugnat ner sig ett dugg! Det är himla mysigt när den sträcker ut sig och samtidigt trycker på moderkakan, helt underbart! Inte! ;)

Det som är mysigt och lite gulligt är när den rumpar upp sig och trycker ut rumpan jämte naveln! Eller när den drar antingen fötterna eller händerna mot magväggen, fast det är ganska obehagligt och kan kittlas en hel del! :P Längtar tills min lille busknodd är här ute hos oss! ♥

Idag var jag med Jenny och Leo nere på stan. Vi lunchade på uteservering med solen gassande över oss, det var helt underbart! Efter det gick vi i lite affärer och det var då jag hittade denna underbara kollektion på Kapp Ahl - Vintage Stories. OM det blir en liten lady den 31 maj så ska jag köpa något av detta till midsommar, eller varför inte alltihop? ;)

Den här videon hittade jag hos en av de bästa vännerna - Jesse. Först tänkte jag inte titta men sedan gjorde jag det iaf och blev så berörd hela vägen in i hjärteroten! Grät något förbannat också! ;D

Att en förälder gör allt för sitt barn som den här fadern gör är helt otroligt vackert! Det är precis vad jag också kommer göra, jag ska göra allt för mitt barn och stötta h*n under hela dess liv hur det än formas eller ser ut. Jag ska aldrig skada mitt barn på något sätt, h*n ska ha en säker och trygg atmosfär i vårt hem och h*n ska få all kärlek jag någonsin kan ge! Så, har du barn - ge lite kärlek nu! ♥